Den där jävla promenaden!!!
Jag vet inte vad jag gör för fel. Försöker att inte finnas, är tydligen inte ens saknad, från min sida har det inte bråkats nånting på jättelänge men nån bråkar med mig vareviga dag fast jag inte märker nåt.
Jag är så jävla yr nu, känns som jag ska svimma när som helst. Har varit så ofta nu, kan jag inte bara få svimma så kanske det går över. Så som när det känns som man ska nysa men man gör det aldrig, men tillslut nyser man och det är borta..
Jag är en känslig människa. Inte känslig men (kommer inte på ordet) ja... Iallafall om jag kollar på nån film eller nån serie och det blir sorgligt, jag börjar grina direkt. Men nästan bara endast om jag är ensam, brukar inte sätta mig och storböla när jag kollar på nåt tillsammans med någon. Jag kan sitta hemma och ha tråkigt, så jag sätter mig i soffan och tittar på ett avsnitt av Greys anatomy eller nåt. Blir det något sorgligt då så blir jag ledsen, börjar tänka på en massa, tex att jag älskar min pojkvän så mycket att jag kan gråta av bara det. De senaste dagarna då han inte varit hemma så mycket har jag saknat honom jättemycket och längtat till han kommer hem. Eller att jag ska förlora nån nära, eller så tänker jag på de nära som jag redan förlorat.
Jag har nog aldrig riktigt gråtit och sörjt färdigt över de som gått bort i min närhet. Det är jobbigt att vara ledsen och man försöker rycka upp sig för att inte vara så nere. Det är ju bra att slippa vara ledsen men jag tror ändå man behöver få ut så mycket som möjligt på en gång. Kan vara därför jag tänker på det och blir ledsen över det då det är nåt känsloladdat på tvn.. KÄNSLOMÄSSIG är ordet jag letade :P
Kan också tänka på hur jävla hemskt det var när jag satte mig i bilen i somras och var tvungen att åka ifrån den människa jag älskade mest, jag trodde påriktigt jag skulle dö. Hur jävla ledsen jag var då, vad jävla ont det gjorde!!
Är så rädd att det ska bli så igen, jag tror ingen förstår hur jävla HEMSKT det var.
Därför gör det så ont att få höra att det jag tyckte och tänkte och trodde inte är ömsesidigt.
Fan vad jag saknar min älskling!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag är så jävla yr nu, känns som jag ska svimma när som helst. Har varit så ofta nu, kan jag inte bara få svimma så kanske det går över. Så som när det känns som man ska nysa men man gör det aldrig, men tillslut nyser man och det är borta..
Jag är en känslig människa. Inte känslig men (kommer inte på ordet) ja... Iallafall om jag kollar på nån film eller nån serie och det blir sorgligt, jag börjar grina direkt. Men nästan bara endast om jag är ensam, brukar inte sätta mig och storböla när jag kollar på nåt tillsammans med någon. Jag kan sitta hemma och ha tråkigt, så jag sätter mig i soffan och tittar på ett avsnitt av Greys anatomy eller nåt. Blir det något sorgligt då så blir jag ledsen, börjar tänka på en massa, tex att jag älskar min pojkvän så mycket att jag kan gråta av bara det. De senaste dagarna då han inte varit hemma så mycket har jag saknat honom jättemycket och längtat till han kommer hem. Eller att jag ska förlora nån nära, eller så tänker jag på de nära som jag redan förlorat.
Jag har nog aldrig riktigt gråtit och sörjt färdigt över de som gått bort i min närhet. Det är jobbigt att vara ledsen och man försöker rycka upp sig för att inte vara så nere. Det är ju bra att slippa vara ledsen men jag tror ändå man behöver få ut så mycket som möjligt på en gång. Kan vara därför jag tänker på det och blir ledsen över det då det är nåt känsloladdat på tvn.. KÄNSLOMÄSSIG är ordet jag letade :P
Kan också tänka på hur jävla hemskt det var när jag satte mig i bilen i somras och var tvungen att åka ifrån den människa jag älskade mest, jag trodde påriktigt jag skulle dö. Hur jävla ledsen jag var då, vad jävla ont det gjorde!!
Är så rädd att det ska bli så igen, jag tror ingen förstår hur jävla HEMSKT det var.
Därför gör det så ont att få höra att det jag tyckte och tänkte och trodde inte är ömsesidigt.
Fan vad jag saknar min älskling!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Kommentarer
Postat av: Linnea
Hej sötaste, vad bra du skriver, jag är superkänslig jag med(vid tvn, då jag sitter ensam). Men för min del tror jag det har med åldern att göra...jag har blivit så här "blödig" nu på senaste året bara.
Robin har tur som har en så fin tjej som du.
Jag har jobbat så har inte haft ork att skriva..
STOR KRAM!
Trackback
