Jävla liv...

Jaa, vad ska man göra. Funderar på hur och vad man ska göra egentligen.. Jag är så jävla nervös och orolig hela tiden så jag kommer snart dö. Jag är det inte medvetet och känner inte alltid av det men jag vet att det är så.. Inte bra!

Iallafall så läste i tidningen (som kom i vårt inkast imorse, vi prenumererar inte) om alla klagomål på busschaufförerna. Jag blev riktigt förbannad när VD:n eller vad hon nu var sa att det var ju endast en bråkdel av alla resenärer som har haft klagomål så det var så lite så det spelade typ ingen roll. För det första: dom klagomål/incidenter som dom har fått in och dom som stod i tidningen, är inte DOM nog hemska att läsa om? Det är ju rent ut sagt hemskt vad en del chaufförer gör mot resenärerna. Fyfan! För den andra: Hur många är det egentligen som bryr sig om att anmäla det som händer. Dom 900 klagomål de fått in är nog bara just en bråkdel av allt som sker. Jag menar att om alla som åkte på bussen jag, syster och kusin åkte hade "anmält" kärringen som körde då, då hade vi genast haft en 20-30 personer till på bara den svängen. Men man ids inte hålla på.

Just därför är det viktigt att göra sin röst hörd, även om man själv tycker att det är små bagateller. Dessa busschaufförer som är så jävla otrevliga, det enda som görs är att dom skickas på en kurs där dom får lära sig lite kundvård eller vad dom skrev. Om det ens är så, IKEA ljög ju om att dom hade kontrollanter som kollade upp vart deras dun kom ifrån dom också.

Så gott folk. Klaga mera på det som verkligen är dåligt. Jag säger inte att man ska klaga för minsta lilla men sånahär gånger behövs det för att dom ska fatta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback