Vart tar tiden vägen?
Sitter här och har världens ångest över att det aldrig blev av att vi var och grattade en familj när de fick sitt första barn. Mamman till det här barnet umgicks jag med jämt från att jag föddes tills jag kanske var 12-13 år. Hon var alltid barnvakt åt mig och var alltid med mig. Vi bodde grannar då så det var nära och bra.
Några år senare när jag var lite äldre, blev det mindre och mindre tid tillsammans och när de sedan fick sitt första barn (nu för 3 år sen) blev det helt enkelt aldrig av att vi var och gratulerade till födelsen :( Tänkte hela tiden att vi måste gå och hälsa på nånting snart men det skedde liksom aldrig. Jag kan inte fatta varför!! Jag hade ju velat vara lika mycket värd för detta barn som dennes mamma var för mig när jag var liten. Nu kommer det aldrig bli så :'(
Nu är det ca 2 veckor sedan de fick sitt andra barn. Nu känns det som att jag inte kan gratulera till detta barn då det då blir helt fel och konstigt då det aldrig blev nåt för det första barnet. Jag känner bara att jag vill spola tillbaka tiden och göra om allting men det går inte. Jag mår fan dåligt över det här och när jag träffar den här tjejen nu för tiden så känns det som om hon är mest bara sur och tvär emot mig. Att hon är sur eller besviken över att jag aldrig var där.
Samtidigt, för att skydda mig själv lite och få mig själv att kanske inte må lika dåligt.
Så blev jag alltid uppvaktad av henne på födelsedagar och vid Jul osv, med paket och blommor och sånt. Och vi köpte givetvis något till henne också. Men jag kommer ihåg en jul, det var väl vid denna tid vi slutade umgås.
Vi hade köpt några paket till henne och väntade på att hon skulle komma (hon brukade alltid komma med paketen till oss så fick hon sina då) men hon kom aldrig. Det blev aldrig något julklappsbyte då och inte födelsedagsfirande året därpå heller. Det var då det avtog.
Men å andra sidan är väl ett barns födelse nåt man kanske borde uppvakta ändå...
Jag önskar bara att hon visste hur ledsen jag är över att jag gjort ett sånt jävla misstag, bara för att man är lat som en gris och aldrig får fingrarna ur arslet. Jag skulle helst av allt bara springa dit med nåt fint paket till båda ungarna nu, men det skulle bara vara pinsamt att försöka hitta på en förklaring till varför jag inte kommit tidigare.
Tiden går så jävla fort! Man kan inte sitta och tänka att jag gör det imorn eller nästa dag eller nån annan gång, det hinner man fan inte. Tiden bara försvinner......
Nä usch, jag orkar inte tänka på det här nå mer nu. Ska gå ut en stund!
Några år senare när jag var lite äldre, blev det mindre och mindre tid tillsammans och när de sedan fick sitt första barn (nu för 3 år sen) blev det helt enkelt aldrig av att vi var och gratulerade till födelsen :( Tänkte hela tiden att vi måste gå och hälsa på nånting snart men det skedde liksom aldrig. Jag kan inte fatta varför!! Jag hade ju velat vara lika mycket värd för detta barn som dennes mamma var för mig när jag var liten. Nu kommer det aldrig bli så :'(
Nu är det ca 2 veckor sedan de fick sitt andra barn. Nu känns det som att jag inte kan gratulera till detta barn då det då blir helt fel och konstigt då det aldrig blev nåt för det första barnet. Jag känner bara att jag vill spola tillbaka tiden och göra om allting men det går inte. Jag mår fan dåligt över det här och när jag träffar den här tjejen nu för tiden så känns det som om hon är mest bara sur och tvär emot mig. Att hon är sur eller besviken över att jag aldrig var där.
Samtidigt, för att skydda mig själv lite och få mig själv att kanske inte må lika dåligt.
Så blev jag alltid uppvaktad av henne på födelsedagar och vid Jul osv, med paket och blommor och sånt. Och vi köpte givetvis något till henne också. Men jag kommer ihåg en jul, det var väl vid denna tid vi slutade umgås.
Vi hade köpt några paket till henne och väntade på att hon skulle komma (hon brukade alltid komma med paketen till oss så fick hon sina då) men hon kom aldrig. Det blev aldrig något julklappsbyte då och inte födelsedagsfirande året därpå heller. Det var då det avtog.
Men å andra sidan är väl ett barns födelse nåt man kanske borde uppvakta ändå...
Jag önskar bara att hon visste hur ledsen jag är över att jag gjort ett sånt jävla misstag, bara för att man är lat som en gris och aldrig får fingrarna ur arslet. Jag skulle helst av allt bara springa dit med nåt fint paket till båda ungarna nu, men det skulle bara vara pinsamt att försöka hitta på en förklaring till varför jag inte kommit tidigare.
Tiden går så jävla fort! Man kan inte sitta och tänka att jag gör det imorn eller nästa dag eller nån annan gång, det hinner man fan inte. Tiden bara försvinner......
Nä usch, jag orkar inte tänka på det här nå mer nu. Ska gå ut en stund!
Kommentarer
Trackback
