Jag vill säga förlåt...
Jag trivs bäst för mig själv när jag får tänka och va ensam, försök inte förstå mig det är bäst om jag är ensam!
Sorgen har drabbat mig på ett konstigt sätt, jag försöker att förklara men det är inte så lätt!
Jag vill inte prata mer, jag har blivit isolerad. Det finns så mycket som vill ut, ja har blivit komplicerat.
Jag tror inte på mig själv vet ej varför jag är kvar! Det är bara folk som trycker ner och ställer massa krav.
Men vad fan ska man göra när man inte passar in? Jag sitter i ett rum skriver rim efter rim.
Kan inte sluta tänka på allt det som varit bra, alltså jag orkar inte mer, inte en till jävla dag!
Men vad fan ska man göra? Tiden läker inte mina sår. Jag vill bara ramla ner och dö och bäras på en bår. Försvinna härifrån ifrån alla och allt för här nere på jorden är mitt liv så kallt.
Jag försöker varje dag att finna lycka och glädje men det är som du har sagt att jag förstör fan hela världen.
Du väljer stora havet eller den lilla söta viken, vilket du än tar så lär du bli besviken!
För allt som lever har sin lilla egna hemlighet och precis som havet har jag min och ingen vet.
För jag vet hur tårar smakar, ja vet hur läppar ler och jag vet hur kroppen skakar när man inte orkar mer.
Jag vill säga förlåt för att jag föddes här, allt som jag gjort har bara skapat besvär.
Jag försöker dölja smärta med leende och skratt, men allt bara spelas upp, minnen kommer ifatt.
Det känns som jag står ute i regn och blöta kläder, för åska och blixtrar det är mitt hjärtas väder.
Jag kan inte få luft, jag kan inte andas längre. Jag springer in på rummet och slänger mig på sängen.
Förlåt för allt jag gjort det var inte menat att såra! Vet inte vad jag ska göra, vad jag ska ta mig till.
Försöker säga mitt förlåt men tiden står still.
Kan inte nån förstå mig, jag försöker så mycket, man blir rädd för allt för mycket, jag klarar inte trycket!
Men nu är det försent för mig att göra nåt åt livet, det är precis som om mitt liv nånstans är nedskrivet.
Mitt hjärta, det kommer aldrig att brinna ut så jag säger förlåt för att det inte kan ta slut!!
Sorgen har drabbat mig på ett konstigt sätt, jag försöker att förklara men det är inte så lätt!
Jag vill inte prata mer, jag har blivit isolerad. Det finns så mycket som vill ut, ja har blivit komplicerat.
Jag tror inte på mig själv vet ej varför jag är kvar! Det är bara folk som trycker ner och ställer massa krav.
Men vad fan ska man göra när man inte passar in? Jag sitter i ett rum skriver rim efter rim.
Kan inte sluta tänka på allt det som varit bra, alltså jag orkar inte mer, inte en till jävla dag!
Men vad fan ska man göra? Tiden läker inte mina sår. Jag vill bara ramla ner och dö och bäras på en bår. Försvinna härifrån ifrån alla och allt för här nere på jorden är mitt liv så kallt.
Jag försöker varje dag att finna lycka och glädje men det är som du har sagt att jag förstör fan hela världen.
Du väljer stora havet eller den lilla söta viken, vilket du än tar så lär du bli besviken!
För allt som lever har sin lilla egna hemlighet och precis som havet har jag min och ingen vet.
För jag vet hur tårar smakar, ja vet hur läppar ler och jag vet hur kroppen skakar när man inte orkar mer.
Jag vill säga förlåt för att jag föddes här, allt som jag gjort har bara skapat besvär.
Jag försöker dölja smärta med leende och skratt, men allt bara spelas upp, minnen kommer ifatt.
Det känns som jag står ute i regn och blöta kläder, för åska och blixtrar det är mitt hjärtas väder.
Jag kan inte få luft, jag kan inte andas längre. Jag springer in på rummet och slänger mig på sängen.
Förlåt för allt jag gjort det var inte menat att såra! Vet inte vad jag ska göra, vad jag ska ta mig till.
Försöker säga mitt förlåt men tiden står still.
Kan inte nån förstå mig, jag försöker så mycket, man blir rädd för allt för mycket, jag klarar inte trycket!
Men nu är det försent för mig att göra nåt åt livet, det är precis som om mitt liv nånstans är nedskrivet.
Mitt hjärta, det kommer aldrig att brinna ut så jag säger förlåt för att det inte kan ta slut!!
Kommentarer
Trackback
